Jag har nu varit inaktiv på min blogg, sparandet fortsätter men fokus har varit på mitt nya jobb som jag är väldigt nöjd med. Mitt tidigare jobb var hos ett bolag som ägdes av ett private equity bolag, vinsterna ökade, men främst genom kortsiktiga åtgärder och det märktes även hos personalen där klimatet inte var det bästa.
Det nya arbetet är ett familjeägt bolag där ledningen är långsiktig och lägger stor fokus på att behålla och utveckla personal genom att erbjuda detta internt. Vinsterna har även ökats här i princip varje år sedan grunadet, men mycket investeringar var även internt på att förbättra verksamheten och våra lösningar för att behålla vår konkurrenskraft. Detta ger ett klimat där alla vill bidra och där man känner sig sedd, detta ger även initiative att investera mer i sitt arbete.
Detta är fördelen som jag ser i familjeägda bolag, men detta är även deras akilleshäl, för detta förutsätter att kommande generationer vill förvalta bolaget och dess framtid. Vi har idagarna läst att Stenbeck lämnar Kinneviks styrelse och detta är självklart extraordinärt. Bara för att man är född in i en familj som äger ett bolag skall man inte krävas att hänge sitt liv åt detta, men som investerare i dessa bolag är detta oerhört viktigt.
Jag tror även fortsatt att Kinnevik kommer prestera bra på sikt när denna turbulens har lagt sig, men det har helt enkelt gjort att jag har funderat över mina val.
Framgångsrika bolag är inte alltid ägda av en storägare, men det brukar oftast borga för att målen är långsiktiga och det är viktigt för mig som både värde och utdelningsinvesterare. Jag har helt enkelt börja fundera på att sprida mina risker lite mer genom att investera mer i ETF:er framöver.
Jag kommer fortsatt satsa främst på investmentbolag eller t.ex. LVHM där det finns en stark ägare. Men helt enkelt minska riskerna genom att framtida generationer i någon familj väljer att kliva av.
Hur ser ni på detta? Har det som hänt i Kinnevik ändrat eran uppfattning gällande detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar