Som många vet är det vanligt att många investmentbolag har en familj som är huvudägare, detta är en av orsakerna varför det går att vara långsiktigt med investmentbolag då det är viktigt att få kapitalet att växa åt kommande generationer, medan en fond förvaltare snarare kan tänka långsiktigt då den som tar över antagligen inte har några band till föregående förvaltare.
Detta behöver dock inte betyda att den nya generationen i familjen är lika bra kapitalförvaltare som föregående generation, detta är något som man behöver utvärdera när man äger investmentbolag.
Vi har många profiler som har skapat väldigt stor avkastning på sitt kapital som Hagströmer, Qviberg och Lundberg, dock börjar dessa komma till åldern, och kommer snart lämna över styret till yngre förmågor.
Vi har även sett att Schörling fick förra året pensionera sig på grund av dålig hälsa.
Det jag utgår från är att denna process är något som pågår i flera år, att kapitalet lämnas över till någon oerfaren är väldigt långsökt, utan det är antagligen flera som förbereds för att ta över rollen för att kapitalet skall kunna fortsätta att öka genom goda långsiktiga investeringar.
Därmed är jag inte orolig över att innehaven i Melker Schörling eller andra investmentbolag kommer att minska i värde på sikt, utan det kommer att förbättra sig. Dock får man vara medveten om att det tar ett tag för en aktie att stabilisera sig då detta sker, men investerar man långsiktigt är detta inget större problem.
När det kommer till investmentbolag där det inte finns någon tydlig familj som har makten gäller det att studera resultaten mer regelbundet, men även här är det viktigt att vara långsiktig och helt enkelt nagelfara aktien innan man investerar.
Hur gör ni? Tänker ni på vad hur ett generationsskifte kan påverka aktien och dess framtida utveckling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar